(September 29, 1815 - April 1, 1910) was a German landscape painter. Born at Kassel, he began his art education in 1827 in Desseldorf under Friedrich Wilhelm Schadow at the Desseldorf Academy of Painting. He studied at St Petersburg and travelled in Italy, Holland and Scandinavia.In his early work he followed the pseudo-idealism of the German romantic school, but on removing to Munich in 1835, the stronger influence of Louis Gurlitt turned his talent into new channels, and he became the founder of the German realistic school. Although his landscapes evince too much of his aim at picture-making and lack personal temperament, he is a master of technique, and is historically important as a reformer. The Chambers Biographical Dictionary says of him that "he was regarded as the father of 19th century German landscape painting." A number of his finest works are to be found at the Berlin National Gallery, the New Pinakothek in Munich, and the galleries at Dresden, Darmstadt, Cologne, Desseldorf, Leipzig and Hamburg. He died in Desseldorf. His brother, Oswald Achenbach (1827-1905), was also a painter.   Related Paintings of Andreas Achenbach :. | Ufer des zugefrorenen Meeres | Die alte Akademie in Dusseldorf | Leuchtturm bei Ostende | Material and Dimensions | Achenbach Sturm an der Kuste |
Related Artists:
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
Hendrick van Somer
Hendrick van Someren, or Somer (1615, Amsterdam - 1685, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he was the son of the "van Zomeren" who took in the young Adriaen Brouwer after he fled Frans Hals' workshop to try his luck in Amsterdam. Houbraken claimed Henrik van Someren was a good painter of historical allegories, landscapes, and flower still lifes. According to the RKD no works survive in the styles Houbraken mentioned, only "hermits" in the style of Ribera. He was the son of the painter Barend van Someren and the grandson of Aert Mijtens. He was the pupil of Jusepe de Ribera and at least one of his works had a forged signature of Ribera.He is possibly the same painter sometimes referred to as Enrico Fiammingo.
Jean Ranc
French portraits painter, 1674-1735 French painter, active also in Spain. His father was the painter Antoine Ranc (1634-1716), under whom he must have trained. From 1697 he lived in Paris, where he continued his apprenticeship in Hyacinthe Rigaud's studio. After working for some years as Rigaud's assistant, he joined the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in Paris in 1703 and reached the rank of academician as a portrait painter in 1707. As Rigaud's protege he worked for the French court, painting portraits of Louis XV (1718; Versailles, Cheteau) and almost certainly other members of the royal family as well as of the aristocracy. He also painted some allegorical and mythological works, such as Vertumnus and Pomona